Feministisk film

Swedish blog post about a movie festival I attended, with a feminist theme.

För en stund överger jag Harry Potter V och går till Pepp! – Feministisk filmfestival på Bio Marx. Ett ställe som jag absolut måste besökas oftare från och med nu. Jag är i och för sig ganska förtjust i Hollywoodfilm, med storys som man vet hur de ska sluta (oftast lyckligt) och känner sig trygg i. Man behöver aldrig förvänta sig frågeställningar eller förvirring där. Bara raka svar, enkelhet och underhållning… Ibland är det så himla skönt. Är det inte därför man ser film?

Men omväxling förnöjer. Tydligen har de visat en Thailändsk film som jag missat, Ruang rak noi nid mahasan (Universums sista dagar). Synd att jag missat den, den verkar spännande tycker jag som också har en stor förkärlek för filmer om förhållanden och kärlek. I Hollywood alltid kallat romantiska komedier förstås. Men jag har å andra sidan inte sett de två thailändska dvd-filmerna jag köpte i Bangkok i höstas, så jag kan ju alltid börja med dem.

Nåväl. Strax efter lunch såg jag Mai Zetterlings Flickorna från 1968 och strax efter en dokumentär av Christina Olofsson från 1996, I rollerna tre. Där intervjuades de tre skådespelarna från Flickorna; Bibi Andersson, Harriet Andersson (favorit!) och Gunnel Lindblom. I den första filmen fick man följa tre skådespelerskor i deras repetitioner av Aristofanes pjäs Lysistrate och deras tankar kring sina liv (jobb/karriär vs. familj/barn) utanför scenen. Zetterlings film tycker jag var ganska rolig. Ovanlig och lite experimentell i sitt val av filmvinklar, men spårar ur ganska rejält i absurd pajkastning (mot mannen). Dokumentären var ganska vag och utan egentligt mål; vad skulle diskuteras? Tomater och lärkor? Eller allvaret i livet? Men man berör bland annat kvinnors åldrande och det kunde ha utvecklats till något intressant. Men sedan klipp – vidare till något annat diffust.

Efter ett besök påMcD såg jag konstig och konstnärlig En liten film för mina systrar (svensk 18 minuter lång animation). Om äktenskap som fångar och förstör den kreativa kraften antar jag?

Dessutom såg jag animefilmen Revolutionary Girl Utena: The Rose Collection, som i princip var lika obegriplig, även om det förstås var spännande att se deras makalösa frisyrer. Männen var långhåriga och vildvuxna, Utena själv hade rosa hår och ville (?) bli prins för att kunna erövra/befria Rosprinsessan. Konstig film, som sagt, med en del erotiska men ganska otydliga undertoner.

Jag känner mig aningen ointelligent när jag inte begriper någonting (vill ha tydliga budskap!), men eftersom Andreas var där och sa att filmen var obegriplig och fånig, så är det nog mer så än att jag är dum. Vilken tur. Men mer Feministisk filmfestival hoppas jag det blir! Det var fler filmer, men jag gick hem innan våldtäktstemat startade med Kvinnans plats och I spit on your Grave. Splatter ser jag helst inte.

Skulle vilja se mer feministiska filmer, men frågan är ju – vad är egentligen feministiskt? Personligen vill jag ha precis det som var titeln på denna filmfestival: Pepp! Men vad ska man se då?